.

Ja i måndags så hände de tråkiga.. ush fy vad jag var rädd och orolig att min simon aldrig skulle komma tillbaka, den stunden han var borta eller stunden..det var fan 1 tim och 45 min nästan.... längsta väntan i mitt liv...
fruktansvärt och tankarna bara rusade genom huvudet om vad som kunde ha hänt med honom. Tack och lov kom han gåendes sen, väldigt nära hemma... Tårarna bara rann... jag var ju så rädd. Aldrig mer får detta hända! aldrig, aldrig... bara gå iväg så där för att han blev sur för att det inte passade att leka med en kompis den dagen. herre jösses vad tänkte han på då... ja det får jag väl aldrig veta... men när han väl kom där så släppte alla spänningar och jag ville inte släppa taget om honom.

Jag älskar dig min simon... gör aldrig aldrig om det snälla du.

kram