.

I måndags var det dax för ph-mätning för amanda, måndag morgon börja med att jag försov mig... vakna mett ett ryck å herre jösses kl är redan 6.00 skynda mig upp fixa mig väckte barnen , frukost , borsta tänder, sedan skulle det ju packas allt som skulle med för det var ju byte av vecka... väl ute genom dörren kl 7.20... dock 20 minuter sen men men skynda iväg.. och han faktiskt lämna i tid... phu andas ut nu tänkte jag...

Sedan till centrum för att ta bussen mot stan, byte i gullmars , till skanstull för yttligare byte till ks... den bussen tog ca 45 min till ks... men det var ju skönt att bara sitta där och titta ut på stan för den åker fasikens genom hela stan... väl framme och in på astrid lindgrens barn sjukhus.. leta mig fram till endoskopi enheten.. vänta i receptionen för att anmäla mig men ingen dök upp avd kändes allmänt stressig och rörig. till slut kom hon sköterskan som skulle sätta sonden... ganska hård attityd inte speciellt pedagogisk... för att arb på ett barnsjukhus tycker jag i allafall.

Hon förklarade snabbt vad hon skulle göra och hur sonden skulle mäta tryck och rörelse i mandis mage. In i ett rum där jag fick sitta och hålla i amanda.. hårt fick jag hålla i henne för hon blev hysterisk redan innan sköterskan ens hade stoppat ner sonden.. det räckte väl att titta på henne tyckte snorpan. Det var en undersköterska med också hon lika opedagogisk och samma attityd. Hon förklarade att denna sond är hårdare än en vanlig sond eft det är elektroner i den.. så lite krångligare kunde det ju bli att få ner den.. och lugnande hade dom slutat med att ge där på den enheten. Hon fick i allafall försöka tre gånger innan hon lyckades... då amanda var helt förkrossad.. tårarna bara sprutade och hon skrek. tejpade provisorisk fast slangen.. för att gå upp till röntgen där blev amanda ännu mer ororlig... på röntgen kunde dom se att sonden var tvungen att ändras lite till så hon stoppa ner den en bit till och amanda grät för fullt... äntligen klar så jag fick ta upp henne och kramam om henne.... snorpan. Ner igen för att tejpa ordentligt och koppla på dosan som skulle mäta. hon fick dosan i en magväska som hon hade på sig i ett dygn...

äntligen fick vi åka därifrån... till sös för att se om läk intyget låg i receptionen som jag hade blivit lovad.. men det gjorde det inte... hjärtat frågade om inte dom kunde sätta hennes vanliga sond på en gång eft hon dragit ut den natten mot söndag.. så mätningen skulle få ett korrekt resultat.. det kunde dom ju hjälpa oss med men denna gång fick hon lite lugnande... skönt dom känns väldigt proffsiga på saccska måste jag säga... vi är helnöjda med bemöttandet där... allt var klart på en halvtimme sedan åkte vi hem och köpte pizza helt slut efter denna dag...