.

I dag har vi varit i Åkersberga på 70 års kalas, Oves pappa fyllde år. Det var första gången jag träffade honom och hans fru, eller vad dom är vet faktiskt inte om dom är gifta. Det har varit en trevlig dag och Amanda var ju den som fick mest uppmärksamhet men det är ju kanske inte så konstigt för nästan ingen utav dom som var där har ju träffat henne det var ju faktiskt bara farbror Gunnar och hans två söta döttrar som träffat henne förrut. Jag känner mig ganska trött nu det var en lång resa dit, dom håller på och renoverar på roslagsbanan så vi fick ta någon ersättningsbuss och så, det var en sån fruktansvärt otrevlig chafför på ersättningsbussen han var riktigt otäck tänkte nästan flyga på oss... inte klokt att psykfall får vara ute i samhället. Men jag ringde och klagade, man ska inte vara tyst och bara acceptera, nej vi betalar fan för att åka med dom. Det var inte långt ifrån att Ove klappa till honom... tur att det inte blev bråk. ush då fick jag ont i magen.

Jag är jätte känslig när det blir bråk och slagsmål, vet faktiskt inte riktigt varför men jag får en sån fruktansvärd panik känsla och vill bara fly därifårn om jag ser ett bråk. Jag tror själv att det har med barndomen att göra, något har jag varit med om som liten som gör att jag får den panik känslan, men jag vet inte riktigt vad eftersom jag förträngt många år av min barndom. Jag har inte mycket minnen inte. Det var en psykolg som sa till mig för 7 år sedan att man kan gå i terapi och återminna det man varit med om men hon tyckte inte det var lämpligt så länge man har små barn som tar mycket tid, det kräver en hel del styrka om man ska gå i sådan terapi. Kanske jag ska prova det om några år.

Det har iallafall varit en mycket trevlig dag och med ett fantastiskt fint sommarväder.

kram kram